Ursprunget
Redan i början av 1100-talet kan man ana embryot till Sankt Knuts Gille i Lund!
Gillet har nämligen sitt ursprung i en mycket omfattande gåva av gårdar och fastigheter i Skåneland och på Själland, som den danske kungen Knut (den Helige) skänkte i maj år 1085 för att möjliggöra bygget av en domkyrka i Lund. Kungen mördades redan året därpå, men den senare kungen Erik Ejegod fick år 1103 genom förhandlingar med påven i Rom Knut helgonförklarad; och samtidigt blev Lund ett eget ärkebiskopsdöme, med överhöghet över ’all Norden’. Den ståtliga romanska katedralen byggdes nu med Knuts donation som grund och kunde invigas år 1145. Senast i samband med denna invigning har, bland många andra, ett särskilt altare rests till Knuts ära i domkyrkan.
Ett prästerligt ’convivium,’ ansvarade för de själamässor som lästes vid detta altare, och det är detta ’convivium’ som är fröet till det sedermera borgerliga Gille som blir Sankt Knuts Gille i Lund. År 1256 vet man att Lundagillet var representerat vid den Andra Åldermannasynoden i Skanör, varvid Gillenas olika Skrån i möjligaste mån samordnades Från denna tid finns också Gillets äldsta sigill bevarat. Under 1300- och 1400-talet är Gillet endast sporadiskt omtalat, t ex vid donationer eller i köpebrev. Den förste åldermannen, Torkel Pedersen, nämns år 1400.
Sedan Gillena förbjudits i början av 1520-talet fortsatte Lundagillet sin verksamhet tillsammans med Malmö, Ystad och Flensborg samt Tallinn. Ett påtagligt bevis för detta är Knutsklockan i Lunds Domkyrka som skänkes av Knutsgillets ålderman, Jacob Holst, år 1559.
1586 års Skrå är det mest utförliga av alla Gillesskrån med inte mindre än 130 paragrafer, som ofta mycket detaljerat reglerar Gillets styrelse, fester och sammankomster mm. Lundagillets stora åldermannakedja är mycket pampig, försedd med en tung silverduva från 1617 och stora silverplåtar, huvudsakligen från 1700-talet och framåt.
Ett spännande äventyr
I samband med det dansk-svenska kriget 1674-79 lät den dåvarande åldermannen Per Tollsten d.ä. år 1678 – ’utan lagets samtycke’ – föra Knutsgillets arkivalier undan krigets härjningar till Malmö, som var det enda fäste som den danska armen under hela kriget inte lyckades inta. Lund blev mycket riktigt ’avbränd’ av den danska hären, men samtidigt utsattes Malmö för en intensiv belägring. Det hus där Gillets arkivalier förvarades sköts härvid i brand och alla de gamla oersättliga handlingarna gick därmed förlorade!
Emellertid hade Per Tollsten ’för egen räkning’ pantsatt alla regalierna, gilleskedjan, brödrabägaren mm, så efter kriget kunde åldermannen lösa ut dem igen, och de är därför bevarade för eftervärlden och används än i dag! Men man undrar vilka ord som växlades vid det första mötet mellan ålderman och stolsbröder efter krigets slut.
Gillet som likbärarlag
1700-talet var en nedgångsperiod för Knutsgillet och tidvis var dess enda funktion att vara likbärarlag, med uppgift att ’bära förnäma personers lik till graven mot ersättning’. 1733 införskaffades således en likbår, prydd med bl a bilder av Konung Knut, och denna likbår krävde inte mindre än 24 bärare!
Kända personer har varit medlemmar i Gillet
På 1800-talet, t ex Esaias Tegnér, Henric Reuterdahl, boktryckaren Berling, Carl Adolf Agardh, Wilhelm Faxe; på 1900-talet t ex Fredrik Böök, Lauritz Weibull och Carl Gustaf Andrén.
Läs mer om varför Knutsgillena tillkom här >>